Jag och min kära Micke, CaesarLures hade bestämt fiske nu i lördags.

Vi snackades vid på telefon på fredagen, väderleksrapporten spådde många minusgrader och hyffsat isfritt på fredagen. Möjligheterna att vår spot vi fått som tips skulle vara igenfrusen var rätt överhängande. Men vi sa att i sämsta fall får vi en liten bilutflykt, inget värre än så.

Så jag hämtade Micke i min gäddnattsvarta v70 på morgonkvisten, rätt pigga får man ändå säga att vi var.
Frukost på vägen intogs, laddade till tänderna. Väl framme, öppet vatten kanske är att ta i. Men det var fiskbart iaf.

Blåsigt och rätt (läs jäkligt) kallt. Men beten fick bada, inte ett pet i grejerna. Kasta kasta kasta. Vi hade några ytor vi blivit rekommenderade. På vissa ställen var det svårfiskat, isen låg tjock och bjöd inte upp till fiskedans direkt.

Men vi gav inte upp. Nötte vidare. Efter lunch blev det platsbyte rent geografiskt.

Micke fick första hugget, dialogen löd ungefär såhär:
Micke: -JAPP!… Fiiiisk!!
Klas: -Fan vad skoj! Någon storlek!
*fisken kommer upp i ytan första gången*
Micke och Klas i mun på varann: -Åååh, jääävlar!

Sen känner nog alla fiskare igen sig. Puls som går upp, adrenalinpåslag, aningens förhöjda röster. Landningen gick tokbra, det är alltid enklare att vara två som hjälps åt. Snabbt några bilder och sen vips ner i vattnet igen.

8,7 kilo.

.

Hyfsad start på Mickes år. 8,7 är en bra fisk. Kort och tjock!! Smackade på CaesarLures Big McManus i grön/vit/gul färg.

.

Inom samma område fick Micke ett hugg och äran att drilla ytterligare en fin fisk. Vi gissade 10+ av den enkla anledning att vi såg fisken. Drillades i kanske 10sek, sen tappades den.

.

10minuter senare var det min tur. Inget ninjahugg från gäddan, men vid mothugg så kändes stockkänslan. Ni vet den känslan man ibland känner när man krokar en stock typ på botten. För en hundradels sekund tror man det är gädda, stumt liksom. Men denna stock, slängde med huvudet. Mitt St:Croixspö, ett ord. Underbart!  Skön båge, ingen direkt fight på dessa köldstela gäddor. Väl i land, den känslan. Glädjen som strömmar igenom kroppen, svårförklarat. Men tror många känner igen sig.  😀
Efter snabb vägning och lite foton så var efter återsättning det enda som var kvar en ruskigt glad TPF och en lika glad Micke. 9,51 kilo stannade vågen på. Precis när vi vägde gäddan så pendlade vågen mellan typ 10-10,5kg, men när vi höll vågen tillsammans så stannade den på 9,5. Min första fisk för året! Sjukt glad!

9,5kg.

.

Min gädda klippte på ett bete av Peter “PeWe” Vendin. Ett stort tailbete. Kanske det bästa jag ägt. Sakta sjunkande, bra häng, stor bigtail, grym färg. Signerat TheSnake and ThePikeFather på ryggen. 2 kast efter min gädda fastnade jag i botten, satt stenhårt, ryckte från alla håll, men betet satt helt stumt. Tillslut gick linan av.  😦   Ett fantastiskt bete, RIP!

Jag tog en bild på betet efter att ha landat årets första fisk för mig. Sen var den bara borta. Typiskt!  😀

.

Jag och Micke hade snackat om att om vi får en gädda under dagen så får det anses bra med tanke på förhållandena och att man bara kan fiska där inte isen ligger tjock. Iaf för oss som spöfiskar.
Att vi skulle få varsin finfin gädda var sjukt! Jag kan helt ärligt säga att jag efter att ha återsatt min gädda hoppade på stället och ropade Jaaaa!  Haha!!

.

Men dagen var inte över, Micke hade mer att ge. Jag hörde samma lika igen, “-Jaapp, fisk”.
Är det stort frågar jag, behöver du hjälp?
-Nej, det är lugnt. Är nog inget stort.
10sek senare hör man Micke, -Den e rätt stor.
Samma fettokropp på denna gädda, en riktigt fin fisk!! Landad och vägd. 8,8kg. Haha!! Tre fiskar för oss två med snittvikt på sinnessjuka 9kg!

.

Mörkret föll, vi plockade ihop. Vi fick vara med om riktigt drömfiske. Jag hade ett enda hugg under hela dagen, Micke tre hugg. Totalt 3 gäddor för oss. En dag jag och Micke kommer minnas långt framöver!!

.

Allt gott!

//TPF